Catarina's profileMammapolitikPhotosBlogListsMore  |  Tools Help |
tar upp fantastiska uppfinningar och företag
|
Mammapolitikjag säger något så har jag någonting sagt July 16 Miljöpolitik är fördelningspolitik, PMS och annatIgår hade jag sån huvudvärk att jag absolut inte kunde somna. Och det blåste ute. Efter ett tag gick jag upp och drog igen fönstret lite, vilket resulterade i att jag vaknade alldeles svettig imorse. Vi sov till halv nio och jag vaknade med ångest. Brukar få ångest av att sova länge, men halv nio??? Men jag får lite ångest av att inte veta vilken dag det är också och nu har jag varit ledig tre veckor så kollen börjar svikta... Men lokaltidningen kommer bara på vardagar och där låg den i lådan med en dum ledare om miljöpolitik. Ledaren hävdar att det bara finns två partier i svensk politik som kan anses ha hållit miljöfanan högt och det skulle vara Miljöpartiet (så klart) och Centerpartiet (men har inte Centern sålt den här tidningen?). Ledaren anser att de båda partierna hållt fanan så högt att det gått ut över engagemanget i andra frågor, vilket kanske kan stämma på Miljöpartiet. De kan ju engagera sig så hårt i vissa specifika frågor att de glömmer vad som är grunden till miljöproblemen... nämligen kapitalismen och fördelningen av världens resurser. För att anses driva en seriös, långsiktig miljöpolitik måste man därför också driva en seriös, långsiktig fördelningspolitik. Det finns det bara ett parti som gör i svensk politik, nämligen Vänsterpartiet. Ledaren i lokalblaskan fortsätter sitt resonemang åt ett helt annat håll och menar att Miljöpartiet inte inser att en politik som underlättar och stimulerar för företagen är det som krävs för en hållbar utveckling. "Det går tyvärr inte att odla pengar i växthus", vitsar han till det. Jag kan kontra med att det går inte att käka pengar, det går inte att dricka dem eller andas dem. Sug på den du.
Lokaltidningen skojar också till det med en lista på de fem bästa talen under Almedalsveckan (Alltså, kul att rangordna fem av sju). Stackars Göran Hägglund kommer femma med kommentarenn i brist på konkurrens. Och vilka de usla konkurrenterna som var så dåliga att de inte ens kom in på listan får man inte ens veta, men för en som har hängt med någorlunda går det snabbt att lista ut att det är Nyamko Sabuni och Lars Ohly. Visst man kan tiga ihjäl någon också, det är en klassisk härskarteknik som tidningen här använder mot Vänsterpartiet. Först i sin ledare, sen i sin skojiga lista. En bra debattartikel om rättvisa har dock Gerhard Arfwedsson, fastboende i kommunen, skrivit som svar på den debattvilliga, men snåle och egoistiske Tommy Erikssons, bosatt på två dyra ställen, artikel om "den förbannade rättvisan" som kör Sverige i botten. Marietta de Pourbaix-Lundin, m, skriver att arbetsmarknaden i Stockholm blomstrar och jag hoppas hon har rätt så att jag snart får ett fast jobb. I Anders Borgs Almedalstal (som kom på andra plats efter Andreas Carlgren i lokaltidningens lista) sas det att det största hindret för full sysselsättning var språket. Mer svenskundervisning skulle göra grejen. Så nu väntar jag bara på ett par extra svenskalektioner för att få fäste på arbetsmarknaden dryga 40 år gammal. Jag är för snäll, jag vet. När jag tänker på det är det många som nämnt det för mig, fast på andra sätt då. Jag är en snäll människa och en gång sa jag till en studiekamrat på Komvux att jag skulle vilja vara Jesus. Då trodde hon jag var helt knäpp. Varför det? svarade hon med en mycket talande blick. Jo, så är det, jag skulle vilja kunna vända andra kinden till när någon är elak, jag skulle vilja kunna känna verklig glädje för andra istället för avundsjuka, jag skulle vilja vara stor och inte haka upp mig på världsliga saker. En sån person skulle jag vilja vara för det tycker jag är vackert. De flesta jag känner verkar tycka att min snällhet är min sämsta sida. De kanske gillar mig bättre när jag har PMS (som jag fick en redig släng av på eftermiddagen idag). Då brakar jag för minsta lilla i-landsproblem. Tyvärr är det ju främst mina barn som får smaka på detta för hade jag haft möjlighet hade jag dragit mig undan, men dem blir jag ju liksom inte av med hur dåligt jag än mår. Det var soligt och fint och vi packade matsäck och åkte till stranden i morse. Stranden är det optimala ställen att vistas med mina barn i alla väder. Där underhåller de sig själva i timmar, i vattnet, på stranden, i vattnet igen, i sanden etc. Så var det även denna dag och jag kunde sitta på filten och dricka kaffe och svara i telefonen när mäklaren ringde och talade om att den andra spekulanten höjt sitt bud till 420. Och nu var sagan slut. Egentligen tycker jag han borde ha blivit utesluten för sinkande av affär, men okej, han var tydligen beredd att gå hur långt som helst, så... Kände mig inte så deprimerad faktiskt, det var mer deprimerande förra veckan när jag inte ens fick vara med... Det här var ett riktigt drömställe och det kan ta ett tag innan ett sånt dyker upp igen, men jag ska vara beredd. Och nu har jag tid att få ihop mer pengar och nytt jobb. Till nästa sommar kan allt vara kanon. Så skulle jag ta ett dopp innan vi åkte hem, men då hade lilltjejen tröttnat. Hon var så trött att hon bara tjöt, men eftersom jag gått i så att rumpan blivit blöt ville jag inte gå upp och byta om igen. Jag klädde istället på henne, tryckte ner henne i vagnen, spände fast ordentligt och drog ut vagnen på bryggan. Hoppade sen i och doppade mig upp och ner ett par gånger för att sedan häva mig upp och skjuta in vagnen igen. Det gick bra. Sen packade vi ihop och åkte och jag var säker på att hon skulle somna på vägen hem. Hon somnade inte. Och hemma ville de bada i bassängen och nu försämrades min hälsa snabbt. Jag fick störtont i huvudet och tappade tålamodet totalt. Jag tyckte de gnällde och tjatade hela tiden (men någonstans var jag medveten om att de inte gjorde det). Försökte faktiskt komma på hur min ilska och irritation fungerade och detta är min analys. Det kändes som kalla nålar som stack i pannan mellan ögonen och när jag försökte tänka logiskt och klart så snurrade det bara. Jag kunde helt enkelt inte ens ta tag i ett problem som att hjälpa dottern få av sig blöjan utan att bli uppstressad. Och blev det två saker samtidigt så höll jag på att explodera. För barnen måste det te sig mycket märkligt när jag ömsom skällde ömsom bad om ursäkt hela tiden. Trots detta (tror aldrig jag haft så kraftigt förut) gick jag ner på stan för att köpa spadar. Trodde väl att Liten skulle somna i vagnen, men tji. Tittade hur som helst in på Hälsokosten där det var ombyggnadsrea och köpte något hälsomedel mot PMS, Femsyn. Läste senare på ettiketten att det är ett kosttillskott främst bestående av vitaminer, kalcium, folsyra mm. Vi åt rester när vi kom hem och efter maten mådde jag lite bättre. Nu har ni dragit samma slutsats som jag kanske, jag måste äta ordentligt, framför allt före mens. Jag är ju slarvig med lunch och sånt när jag är ledig och i detta fall tror jag att detta var avgörande för hur jag mådde på eftermiddagen. Barnen fick yoghurt, macka, glass och kex. själv petade jag i mig en macka och en massa kaffe. Nu blir det hårda bullar för jag tänker vräka i mig imorgon, går gärna upp tio kilo bara jag slipper den där känslan av panik som gör att allt rämnar omkring en. Alltså, vi åt och sen badade barnen lite till med en snäll och lugn mamma och så fort jag höjde rösten så frågade storasyster om jag hade ont i huvudet igen. Sen var det Bolibompa och Liten somnade äntligen i mitt knä framför TVn. Storasyster och mamma åt glass och blåste upp flytdelfinen som vi ska ha med till stranden imorgon. Tänkte bada lite på förmiddagen och sen köra mammapolitik och få klart debattartikeln på eftermiddagen. Ännu en fartfylld dag så att säga och helst utan PMS. Oj, nu ramlade lilltjejen ur sängen och slog huvudet i bokhyllan. Igen. July 15 Att ge sina barn allt, även sin hälsaOkej, nu är jag här. Igår bloggade jag bara på min nya blogg: http://mammapolitik.blogspot.com
Jag kommer att finnas kvar här ett tag till eftersom jag flyttar över gamla inlägg till den nya, men ibland kanske det bara blir nåt på den nya, så ni vet det. Nu till dagens blogg.
Idag har jag dragits med en gnällig liten tjej hela dagen och det är enormt tröttande. Hänger i mammas byxor och låter liksom "Uhh, uh, uh" hela tiden. Och inte blev det väl bättre av att vi var inne till klockan var halv ett ungefär. Men det blev så. För vi sov ganska länge (strax före åtta). Och storasyster ville se morgontv. Och ingenting gick fort med en sur och grinig ettåring hängande i byxan. Och vi var bortbjudna vid ett så det var ingen idé att hitta på något innan heller.
Försökte läsa DN om att Barns hälsa är en klassfråga. Iofs vet man ju det, men det är intressant med ny forskning. Läser att över 40% av alla ensamstående med barn tvingas stanna hemma på sommarlovet och att över 20% av samma barn helt saknar fritidsintressen. I tidningen Arbetaren (Ja, helt rätt, det är den där tidningen där det var ett helt suveränt inslag om undertecknad häromsistens. Undrar hur de fick mig att se så smal och glad ut på alla bilderna.) läste jag i ett debattinlägg (faktiskt i samma nummer som jag själv var med) att sysselsättningen (alltså att man jobbar) bland ensamstående föräldrar minskat från 79% 1990 till 63% idag. En ensamstående förälder tjänar i snitt 54% av en gift pappas lön. Inte konstigt att de inte har råd att åka på semester.  Artikeln i Arbetaren spinner på om att bristen på barnomsorg på obekväm arbetstid hindrar ensamstående föräldrar att jobba fullt ut. Det är någonting som regeringen helt missar i sin satsning på arbete åt alla.Artikeln i DN berättar om en rapport från Majblommans riksförbund som konstaterar att en kvarts miljon barn i Sverige idag lever i familjer där brist på pengar är ett ständigt problem. En avhandling från Uppsala universitet (Magnus Westin) visar att ensamstående föräldrar har sämre hälsa än gifta och sambor och att föräldrarnas sociala kapital påverkar både deras egen och barnens hälsa. Nu startar snart ett nytt forskningsprojekt som ska reda ut vad för mekanismer som skapar ojämlik hälsa över en livscykel och senare återskapas i nästa generation.
Fattiga människor föder barn med lägre födelsevikt, de föds oftare för tidigt och dör oftare under första levnadsåret. Barn med låg födelsevikt har högre risk att drabbas av högt blodtryck, fetma, typ 2 diabetes och hjärt-kärlsjukdom. Är det konstigt att man vill ge sina barn allt? Man vill inte vara fattig utan vänner och ge sina barn en dålig hälsa. Själv är jag uppvuxen i en idyll. Mamma och pappa var varken rika eller välutbildade men på den tiden fanns ändå möjligheten att skaffa ett hus och en trädgård vid sjön (men de hade väl inte heller klarat det utan mormor och morfar). Och jag vet att idag kämpar både mina syskon och jag på våra egna vis för att ge våra barn det vi själva fick. Däri ligger drömmen. Vi är trygga, starka och friska. Hur skapar man detta utan pengar?
Det är en kamp. Och jag var en av de första i min släkt som skaffade mig en akademisk examen. Men som jag berättat tidigare hade
 det inte varit ekonomiskt möjligt om inte min mamma hjälpt mig. Eftersom jag var dum och trodde att det lönade sig att arbeta så mycket som möjligt. Jag har alltid jobbat hårt och fått rätt dålig utdelning. Men tack vare min mamma kan jag åtminstone drömma om en enkel sommarstuga (som i fastighetsbeteckningen kallas "tomt med byggnad på"). Det är mer än vad alla dessa ensamstående, deltidsarbetande föräldrar som inte ens kan drömma om en semester med barnen kan. Jag är ändock priviligierad.Hur går det då med sommarstugedrömmarna? Jo då, det är nog den segaste budgivning jag varit med om (och jag har faktiskt köpt ett par lägenheter tidigare i mitt liv, då det var hausse och sen förlorade jag alla pengar då jag sålde eftersom de då inte var värda ett dugg längre). Mäklaren (eller heter det mäklarinnan?) ringde vid halv elva imorse och hade fått in ytterligare ett bud från motspekulanten. Tydligen är han väldigt svår att få tag på. Jag gav mitt bud på stående fot och hon skulle återkomma så fort hon fick tag på honom. Och där är vi nu... halv elva på kvällen...
Kan inte låta bli att fundera vad det är för en kuf som vill köpa en sommarstuga, som det råder budgivning på, och inte kan finnas anträffbar. Hallå! Vi är i Sverige. Nästan alla har mobiltelefon. Det är både helg och semestertider. Vad är det som gör honom så upptagen att han inte kan lägga två minuter på att tala med mäklaren och tala om om han vill vara med och bjuda högre? Jag begriper då inte. Själv avstod jag från att åka till någon strand på landet när det var sol igår för jag tänkte att jag kanske inte skulle ha någon mottagning på mobilen och mäklaren kanske ringer och... Är det något slags svaghetstecken hos mig??? Jag vill ju inte låta varken säljaren, mäklaren (som ska på semester nästa vecka) eller den andre spekulanten vänta.
Mina friska, goa barn som föddes precis i tid (den ena exakt på beräknad dag faktiskt), precis lagom stora och som inte tillhandahålls en alltför storslagen ekonomi, men desto mer sociala nätverk och kärlek sover nu sött i sina sängar. Min huvudvärk (som kanske har något med begynnande PMS att göra) slog till strax efter ett idag när jag satt på barnklädesparty hos en väninna, försökte fika, hålla ordning på trött, grinig ettåring, köpa (inte för mycket) kläder och vara trevlig. Den sitter fortfarande i efter en halv chokladkaka och jag vet inte om jag orkar söka något nytt jobb ikväll, men ska försöka. Natt natt tills vidare. July 13 Städa hemma och på jobbet samt budgivningIdag var vi inne. Jag dammsög, dammade, tvättade, diskade så jag var alldeles svettig. Och undrade varför mäklaren aldrig ringde. Barnen lekte relativt bra, men jag lugnade dem hela tiden med att vi snart skulle ut och hänga tvätt. Precis när jag kände mig klar att gå ut så störtregnade det. Och där stod jag med två maskiner blöt tvätt. Äldsta dottern har kissat i sängen nästan varje natt denna vecka så det är mycket lakan och täcken... Körde lite i torktumlaren, gav barnen lunch och sen somnade Liten. Äldsta tjejen såg en film medan hon väntade på att en kompis skulle komma och leka. Banken hade ringt och givit klartecken. Nu väntade jag på mäklarens besked. Affären var ju så gott som klar på 350 000 igår innan jag ringde och rev upp alltihop med mitt nya bud på 360 000. Strax efter två ringer mäklaren och talar om att hon fått ett nytt bud på 370 000. Jag funderar inte. Jag bjuder 375 med vändade post. Sen har jag inte hört något mer idag. Snacka om väntan... Dotterns kompis kommer. Det är en flicka. Okej, min dotter är också en flicka, men, det här är en flicka. Hon vill absolut inte leka med glitterödlorna och hon vet inte vad ett sjörövarskepp är. Istället plockar hon förtjust med leksakskaffebryggaren och kassaapparaten. Dottern gör allt för att anpassa sig efter kompisens önskemål. Efter en stund slutar det regna och de går ut. De påstår sig vilja bada i bassängen. Jag fyller på nytt vatten, men, som jag listat ut, så är det mest mina barn som tycker det är okej att bada i otempererat vatten i smådugg. Men kompisen klär av sig och springer naken och barfota runt i trädgården. Ingenting mellan henne och den smutsiga naturen. Undrar om hon någonsin får göra så för sina föräldrar... Vi fikar och äter glass. solen kommer fram. Jag förnedrar min dotter genom att daska till henne i ryggen och hon blir jätteledsen och jag skäms jättemycket. Jag hann helt enkelt inte tänka och hon var naken och kall och det gjorde förstås inte bara ont i själen. Jag sa förlåt tusen gånger, kramade och blåste, men känslan av svek satt nog kvar i henne långt efter. Fy så tokigt det kan bli ibland. Om man kunde hugga av sig handen.
Efter att kompisen gått hem, vi ätit middag och flickorna sett Bolibompa är himlen klarblå och termometern står på 18 grader. Det blir promenad med mormor till stranden och snabbdopp. Sen promenad hem korsande mellan mördarsniglar och smågrodor. Jag lovar att mina barn tagit hem varenda en om de fått (åtminstone grodorna). skrattar lite för mig själv och tänker på kompisen som inte vågade gå i bassängen för att det var en myra där i... Barnen kom sent i säng idag också och när jag vaknade igen vid halv elva kände jag mig som vanligt nästan drogad, men tänkte att jag ändå ville blogga en liten bit så ni vet hur husaffärerna går. Sökte ett jobb igår förresten som jag vill berätta om. För många kommer nog att undra varför jag med lång akademisk utbildning söker ett jobb som lokalvårdare. Det kan ju verka snäppet på skumt, men jag hoppas verkligen att jag får det.
Det är för det första en tillsvidaretjänst. Den är på 50% i skola/förskolalokaler. Eftersom jag är barnskötare i botten och jobbat inom skolan/barnomsorgen i många år skulle jag kunna hoppa in som vikarie och utöka mina timmar. Det är lättare att vara frånvarande p g a sammanträden när man har ett arbete som inte "hänger på" att man är där personligen varje dag. Ett starkt miljöengagemang gynnar såväl städningen som barnens miljöarbete. Det är ca tio minuters bil/bussväg härifrån. Några argument som väger tungt för mig. Nu håller vi alla tummarna för sommarstuga och arbete, så fortsätter såpan imorgonkväll. July 12 Tack mammaOj vad jag var trött i natt. Förutom att jag sov nästan två timmar när jag nattade barnen igår kväll så somnade jag djupt (tror det var vid halv ett det blev tyst hos grannen) och sov hela natten. Lillsessan pep vid halv fem som vanligt och jag kånkade över henne i min säng och toksomnade igen. Och trots att hon sparkade och for så fick hon inte upp mig förrän strax före åtta. Kände mig drogad nästan. Solen sken nästan och jag tryckte in tvätt i maskinen. Fil med blåbär och musli till frukost. Liten visste inte riktigt vad hon ville. Vid halv nio tillät jag henne att väcka storasyster. Barnen försågs med Mumindalen på TV och vällingflaska i handen, mamman hoppade in i duschen. Tur att man är uppfödd under oljekrisens sjuttiotal så att man vet att en dusch aldrig tar längre än fyra minuter. En vällingflaska äter man upp på ca två. Varmvattnet räckte till att diska också. Sen på med kaffet, in med en omgång tvätt till i maskinen och ut i trädgården. Mamman hängde tvätt, barnen badade i bassängen. Molnen blev fler och fler. Mamman var tvungen att hämta varmt kaffe för att hålla värmen. Väninna kom förbi och föreslog promenad. Det började regna. Fikade färdigt inne och fick hänga maskin två i badrummet.
Tog med barnen och åkte för att handla, mest bakingredienser, skumt. Skulle ha valnötter till en valnötskaka. Valnötter fanns åtminstone på tre olika ställen i butiken så det var inte enkelt att jämföra kilopris. Hur som helst slog jag på stort och köpte en storpack för 99 kronor (198 kronor kilot). Nu kan jag baka mycket kaka. Sen köptes råsocker, grahamsmjöl, margarin, tre paket tvättmedel (20 kronor rabatt), två Frukt och Mandel choklad för 28 kronor, varmkorv och bröd. Nu klarar vi oss. Ungarna fick glass så nu hade de både badat och ätit glass. En perfekt sommardag. När vi kom hem la vi oss på dubbelsängen allihop och lilltjejen somnade efter att storasyster "läst" saga. Sen ritade storasyster väderkartor medan mamman förberedde middagen (kyckling med kidneybönor, squash och kokosmjölk, en av mina favoriter). Rensade ett gäng champinjoner som vi hittat på vägen till badet igår (tyvärr var ca 80% maskätna). Eftersom det inte blev så mycket så fick det gå i middagsgrytan även det. Sen bakade vi mer blåbärsmuffins, dubbel sats. Typ gryta för tio personer och dubbel sats blåbärsmuffins. Det straffar sig att inte äta lunch (men barnen hade i alla fall fått blodpudding). Lillasyster vaknade och ville sitta i mammans knä. Tittade på film med storasyster medan maten puttrade. Min mamma SMSade och erbjöd sig vara borgenär för ett sommarstugelån! Jag började nästan gråta. Vad gör människor som inte har några mammor? Ringde banken och lyssnade om det var okej (tillbaka till första banken nu), frågade om månadskostnad etc. Sen till mamma. Allt okej. Sen till mäklaren och hon säger:
"Huset är sålt. Kontraktet skrivs på lördag." Hjälp. Så fortsätter hon; "men det är min plikt att informera säljaren om det inkommer ett högre bud, så..." Och lyssna nu hur jag fungerar. Jag tänker att det är ju synd om de som tror att de har köpt huset nu... så jag tänker ge upp... men så slår mig något som min syster (tack gode gud för släkten) SMSade mig tidigare under dagen när jag drog mig för att söka vissa jobb för jag tyckte att det blev dåligt för andra om jag skulle vara borta på möte t ex en dag i veckan. "Om man ska tänka på sig själv kommer andra ibland i kläm. Så lever 99% i den här världen." skrev hon. Nu dyker det upp i min skalle och jag säger till mäklaren att givetvis så bjuder jag lite högre... Så nu är karusellen igång och min mage pirrar och mitt hjärta slår och och och... Men jag vill åter en gång tacka min mamma. Jag tänker på en annan gång när hon ställde upp. Jag pluggade på universitetet då och innan hade jag läst på komvux samtidigt som jag jobbade för att få det hela att gå runt (studielån ger ju inget lyxliv direkt). Jag jobbade rätt mycket, men eftersom jag har lätt att lära gick det också bra i skolan. Två år senare, när jag går på universitetet kommer beskedet att jag tjänat för mycket pengar och måste betala tillbaka av studielånet som utbetalades under komvuxtiden. annars kan jag inte få mer studielån. Och där sitter jag i en magisterutbildning och vet inte alls vad jag ska ta mig till. Jobba svart? För jag kunde ju inte jobba vitt och gå på samma nit igen... Då ställde min mamma upp och jag tog ett borgenslån för att betala tillbaka studiemedlen. Jag kunde plugga vidare och ta min examen. Vad hade jag gjort utan min mamma i det läget? Det är inte lätt att utan medel och utan familj genomföra ett hyggligt liv i vårt samhälle. När jag blir stor vill jag vara som min mamma för mina barn. Nu är jag super super supertrött igen och imorgon ska banken och mäklaren och allt ringa och egentligen är jag så nervös och pirrig, men samtidigt så känner jag att hur tråkigt och mörkt det än ser ut, så ska man aldrig ge upp hoppet (hade jag sagt det till mig själv igår så hade jag väl bara urkat). I morse kände jag inte för att söka ett enda av de jobb jag hittat igår, men nu har jag faktiskt sökt ett och hoppas verkligen att det ska gå vägen. Brukar sjunga en specialvers av en vaggvisa som är med i Pippi på de sju haven för flickorna varje kväll. Här kommer hela sången med vår egen vers sist.
Sov alla, sov alla
vågor på vida havet nu
Sov alla, sov alla
havets vindar nu
Vågor och vindar, som på havet bo
Nu har de alla, snart gått till ro
Sov alla, sov alla
susande gröna skogar nu
Sov också, dröm också, slumra också du
Träden i skogarna, de sover nu
Vänta, snart sover väl också du Sov alla, sov alla
starka och vackra tjejer nu
Sov också, dröm också, slumra också du
Allt som du vill, kan du göra min vän
Somna nu gott och vakna pigg och glad igen Tar upp saker som skulle kunna vara bättre
|
|
|||||||||||||||||||||||||
|
|
